ludd.

vi har kapitulerat.
och han som verkligen inte, aldrig i livet, över min döda kropp inte skulle ha något djur.
han sitter där på en liten stol under hängbjörken och snackar med en luddig sak för att bli kompis.




vi pratade för femtielfte gången om det där med kanin/katt/marsvin/hamster på frukosten i lördags.
jag googlade utebur till kanin för ute skulle den vara i så fall.
tretusen spänn!
no way, barnen. det blir ingen kanin i utebur. sorry!
kollade in blocket också. begagnat är bra.
och där var han ju!
en fyraårig angorakille. inklusive ny utebur för mycket mindre pengar. tjejen som ägde den hade inte tid med den längre. pratade länge med henne och allt verkade okej.
snäll, tam, välskött. kaninen alltså.
vi tog den. på prov.
och storasyster (och vi andra) har suttit där i kompostnätsinhägnaden, utanför buren med dörren på glänt och pratat och matat och gullat och lärt känna mest hela helgen.
jag blir ungefär lika löjligt till mig som en åtta-årig storasyster.